Som en reaktion på samhällets hets och som svar på den ilska som skapas när man hör om bönder som tvingas lägga ned eller företag som köps upp, alternativt lägger hela sin produktion i Kina, medför det att folk börjar flytta ut på landsbygden igen. Man har insett vikten av det ekologiska tänket och vet hur viktigt ens konsumtionsbeteende är för miljön. Samtidigt börjar folk tröttna på den stress som storstäderna för med sig samt den kriminalitet som uppstått i samband med olika faktorer.

Det är inte längre säkert att gå hem på kvällen och ibland inte ens på dagen. Det råder en konkurrens om jobben som ofta innebär att kontakter har mer betydelse, oavsett om du besitter någon kompetens eller inte, och att talang eller kunskap inte längre värdesätts på samma sätt. Då tränger lusten på att komma ut i det gröna och starta en egen verksamhet där man själv är sin egen boss och bestämmer hur en slipsten ska dras. Och då man numera börjar inse att det är dags att göra något för den svenska landsbygden och samtidigt få lite lugn och ro och låta barnen växa upp i en tryggare miljö, har mottrenden nu blivit att återerövra de gamla svenska orterna som dammat igen, för att bidra till ny turism och återskapa det där ursvenska, rödstuge-präglade samhället där rena naturprodukter producerades och naturen bara var ett trappsteg bort.

Är vi åter på väg mot det småskaliga? Kommer vi om 25-30 år se en skillnad mot dagens utdöda landsbygd? Vågar vi säga ifrån när våra egna bönder och företag står inför konkurs, att nu är det nog? Förhoppningsvis kommer även det annars så tystlåtna svenska folket att göra uppror någon gång och visa var skåpet ska stå. Och när detta skett, finns det en möjlighet att uppleva Sverige som det en gång var, även om tekniken och långväga influenser aldrig kommer att tillåta oss att helt återgå till det gamla igen. Men det är ju också en del av världen och livet.