I storstäderna åker många kollektivt men så ser det inte ut på landsbygden där människor i stället, i allmänhet, väljer den egna bilen. Av de få som väljer att åka kommunalt så har undersökningar visat att det är fler kvinnor än män och att fler unga än äldre väljer buss, tåg med flera transportmedel som står till buds.

Det är svårt att få människor boende på landsbygden att ändra sina resvanor. Oavsett vilka nya lösningar som presenterats, och de är på långt när inte lika många och lika kreativa som människor önskar sig, så har det inte ökat resandet med kollektivtrafiken. Ett exempel var ett projekt där anropsstyrd trafik testades men det lades ned. Kanske marknadsfördes inte trafiken tillräckligt, kanske gick det för mycket back, kanske hade man inte tagit reda på hur människor vill resa, vilka behov de har.

I storstäderna pratar man ofta om att människor ska åka kommunalt för att miljön ska må bra. Så ser det inte riktigt ut på landsbygden, miljön vinner inte nämnvärt på att människor här skulle åka kommunalt istället för bil.

Ekonomin är en alltid närvarande faktor då transporter diskuteras och så också gällande kollektivtrafiken. Är det en mänsklig rättighet att ha möjlighet att åka kommunalt? Måste varje kommun erbjuda detta för alla sina boende? Nej svarar de flesta, man kan inte erbjuda busstransporter som ingen nyttjar. Då kanske kommunen istället får erbjuda taxitransport om boende inte har möjlighet att ha eller använda egen bil. Men kanske skulle bilpooler också kunna vara ett alternativ för landsbygden? Eller samåkningslösningar?

Oavsett vilka transportlösningar som ska erbjudas på landsbygden så måste kommunerna ta reda på vad de boende vill ha. Istället för att chansa och satsa stora pengar på nya lösningar så måste gedigna undersökningar göras för att ta reda på när de boende vill resa, hur de önskar att resa, vad som skulle kunna få dem att välja kommunala transportmedel istället för bilen.